Ibland är det bara så otroligt roligt att göra något alldeles spontant och ovanligt. Som igår; både jag och Lina slutade tidigt, så då bestämde vi oss för att äta lunch på Amazing Thai. Det var hur mysigt som helst! Och framförallt gott!

Efteråt storsade vi lite på stan och gick bland annat in i Uppsalas nya konsert och konferens hus.

Igår eftermiddag predikade jag på Tisdagskul i Gottsunda. Louise hade med sin handdocka Jimmy, så jag och Jimmy funderade lite om hur man får in Jesus i sitt hjärta. Det var väldigt roligt och barnen lyssnade! (då vet man att man har lyckats...!)

*
Det var många polisbilar i Gottsunda igår kväll. Varje gång jag ser en polisbil i Gottsunda börjar mitt hjärta slå snabbare. Och jag tänker alltid: bara det inte har hänt mina killar något/bara mina killar inte har gjort något dumt nu...!

Det får inte hända dem något.

(den här bilden är tagen när vi firade min födeledag. men jag lovar vi gjorde inget dumt, så det var nog någon annan som de letade efter...!)

*
Idag har jag haft en ledig dag. Skönt. Jag sov länge, länge. Har nog inte sovit så länge på flera månader. Men jag kände att jag förtjände det. Imorgon är det jobb igen, men bara i några timmar.

*

Jag är ensam hemma nu. Det händer inte ofta.

De flesta människor brukar inte tycka om måndag morgon. Men för mig är det tvärtom. Jag älskar måndag morgon! Detta beror på att jag alltid börjar jobba efter tolv på måndagar och därför har jag sovmorgon varje måndag! Idag steg jag upp kvart över åtta och var nere på kontoret och hämtade lite nycklar runt nio nångång. Sen cyklade jag hem igen och satte mig ner framför datorn med en mugg kaffe och hade det mysigt! Finns det nått bättre sätt att börja en ny vecka?!

*

Helgen har varit trevlig men ack så intensiv... Fredag kväll bestod av att dela ut Lördagskul-lappar i Gottsunda, hjälpa till med engelska läxan hemma hos Halima och barnen och rusa in på ungdomsmötet en kvart innan det slutade!

*

Lördagmorgon höll jag på att försova mig, men hann ändå i tid till bussen till Gottsunda. Det var lite regnigt ute och vi anade att det kunde bli lite mindre barn på Lördagskul då, men vi behövde inte oroa oss; ca 50 barn dök upp.

*

När Lördagskul var slut och vi hade städat undan skyndade jag mig hemåt. Hann duscha och slänga i mig en kopp kaffe sen bar det av till kyrkan och förberedelser inför den stora internationella festen. Jag skulle hjälpa till med barnpassningen.

Klockan 18 började festen. Människor vällde in i kyrka och vi fick en dunder fest! Jag umgicks mest med fem barn som kom från Gottsunda. Och vi hade jättetrevligt! Det var ca 500 personer som kom på festen. Vi fick god mat, internationell musik, en kort predikan av pastor Ulf och mycket skoj och skratt! Och dans... Jag älskar kurdisk dans! Alla dansade; unga och gamla, kurder och araber, och till och med en pastor eller två.

*

Festen gick ner för landning efter klockan 10 och då cyklade jag hemåt. Oj, va trött jag var när jag kom hem, men det hade varit en underbar kväll!

*

Så kom söndan. Gudstjänst med pastor Ulf. Efteråt lunch med några goda vänner hemma hos Laila, Hanna och Charlotte.

Det var en vacker och varm höstdag igår, så när vi lämnade lägenheten på Bruno Liljeforsgatan bestämde jag och Frida oss för att gå ut på en promenad. Vi var borta länge...

*
Och nu måndag. Regnigt väder. 3 timmar jobb. Och det som fick mitt hjärta att bli varmt och glatt; en King Size Tupla och 30 rosa rosor som jag fick av mina systrar, utan någon speciell anledning!

Söndagkväll. Ännu en trevlig helg går mot sitt slut.

*
I fredags var Caroline in till stan och när hon hoppade på Upptåget och åkte iväg hemåt, följde jag med. Jag skulle betala kontant på tåget, men tågvärden hann aldrig fram till mig pga att det var så fullt på tåget. Så jag fick åka gratis! Vilken trevlig överraskning och en bra start på helgen!

*
Kvällen spenderades i soffan framför TVn. Lev utan TV i några år och du kommer att förstå den tillfredsställande känslan som sköljde över mig i fredags när jag satt där i Carolines soffa med fjärrkontrollen i min hand. Satt där i nio timmar i sträck... Klockan 3 stängde jag av TVn och la mig tillrätta i bäddsoffan, då hade Caroline redan varit i säng i ett par timmar.

*

Vaknade sju timmar senare när Caroline började gå runt i vardagsrummet och pratade om att tvätta fönster. Insåg att det var tecknet för mig att gå upp. Medan syrran satte igång med att storstäda vardagsrummet och hallen tog jag en lång och varm dusch. (kommentar till de som har upplevt Carolines dusch: hon har fixat den nu! vattnet sprutar bara åt ett håll!) Efter duschen dök Frida upp. Alla tre systrna gick och pantade Carolines flaskförråd. Vi fick 80 kr! För det köpte vi wienerbröd, sallad och potatis. Vi avnjöt fika och gick sedan ut på långpromenad i det vackra höstvädret.

*

(jag var förstås tvungen att springa upp dit...!)

*

Nästan två timmar senare återvände vi till lägenheten och Caroline och Frida började göra mat.

*

Jag höll mig mest ur vägen och gjorde andra saker, så som att dansa till keltisk musik i vardagsrummet, fotografera onödiga saker och försöka memorera lite Shakespeare.

*

*

Lördagens meny:

Huvudrätt: Ugnsstek, klyftpotatis, gräddsås och en sallad.

Efterrätt: mangosorbet och kaffe

*
Efter maten började jag och Frida söka oss hemåt. Väl hemme i Gränby väntade Lina på oss med två kladdkakor. Frida och jag fräschade till oss, sedan tog vi kladdkakorna och ett glasspaket och så spatserade vi alla tre över till Almqvistgatan där Gustav och Sergej hade fest. Lägenheten var full med folk när vi anlände. Vi stannade nån timme men drog oss sedan tillbaka till vår lägenhet för efterfest. Charlotte och Laila kom över och såg film.

*

Idag började vi dagen med gudstjänst. Det var pastor Ulf som predikade och det var ett jättebra möte. Efter gudstjänsten bjöd Lina över Stefan på mat och tillsammans gjorde vi ris-kyckling-wokade grönsaker- cashewnötter-gratäng och kladdkaka med glass till efterrätt. Jag försökte att inte äta allt för mycket för klockan 18 cyklade jag nämligen iväg till Amazing Thai där alla Lördagskul-läger-ledare bjöds på buffé av församlingen. Vi var 21 glada människor som träffades och mumsade i oss en massa gott.

*

Och nu börjar helgen gå mot sitt slut. Framför ligger en intensiv vecka. Men den inleds i alla fall med en sovmorgon imorgon. Och det tänker jag njuta av! Det är inte varje dag jag får sova till klockan åtta...!

Visst är det konstigt hur en dag kan växla från att ha varit riktigt bra till att helt gå i botten... och sen stegvist bli bättre igen, tur nog.

*

Dagen började bra hos en ny kund. Kunden var jättetrevlig och visade mig runt i huset, meddelade att det fanns kaffe till mig i termosen och åkte sedan till jobbet och lät mig städa i fred. Det gick hur bra som helst. Hann till och med ta en 2 ½ minuters paus där jag drack kaffe, ur muggen kunden ställt fram till mig.

*

När jag var klar hämtade en kollega mig och vi åkte till Sunnersta. Vi tog en snabb lunchpaus utanför Coop och åkte sedan till en ny kund. Där började allt bra. Men sen gick det bara utför... Vi skulle storstäda och tiden räckte inte till. Detta borde inte ha varit något större problem, men kunden tyckte att det var det. Och blev arg... och lät det gå ut över mig. Finns det något som får mig att må dåligt, få ont i magen, bli gråtfärdig och bara bli fruktansvärd obekväm så är det när någon blir arg och besviken på mig. Jag försökte dock att ta det med ro och vara proffsig. Kunden lugnade så småningom ner sig och jag och Franziska åkte därifrån.

*

I bilen hade Franziska peptalk med mig och vi kände båda två att vi gjort vårt bästa. Vi hade inte slöat, vi hade varit noggranna med det vi gjorde och tiden hade helt enkelt inte räckt till.

*

När jag cykalde i väg från kontoret var jag ganska deppig. Men det var soligt och fint och jag försökte njuta av den varma höstdagen. Mina tankar höll på att skriva en blogg om vardagskärlek. (jag skriver många flera bloggar i mina tankar än de få som publiceras här...)

*

När jag skulle korsa Torkelsgatan var jag noga med att kolla så att inga bilar kom. Övervägde en sekund att hoppa av cykeln och gå över vägen, men valde att inte göra det. Istället trampade jag på. Halvvägs över vägen slant min fot på pedalen och jag försökte febrilt kämpa för att inte tappa balansen. Jag måste ha sett knäpp ut! Och till ingen nytta... med buller och bång, eller en duns dråsade jag i marken. Låg där och sprattlade som en skalbagge på rygg. Pinsamt... och ont gjorde det. En gammal farbror och en kvinna på sin cykel frågade om allt gick bra. Tårögd, lite chockad och fruktansvärt generad steg jag upp och svarade att allt vat okej. Hoppade sedan snabbt upp på cykeln igen och trampade vidare, med ett knä som sved och med känslan: nu får det väl ändå räcka med eländet...

*

*

Hemma väntade Frida och Lina. Jag ville helst krypa ner i sängen och sova resten av dan. Men de gjorde mat och Frida bakade en kladdkaka för att muntra upp mig. Sedan gjorde vi oss klara och cyklade iväg till lovsångsgudstjänsten vid Livets Ord.

*

Efter en omtumlande och kaotisk dag kan det väl inte finnas något bättre än att söka Herrens ansikte och bara vara nära Honom. Att göra som Maria och sätta sig vid Jesu fötter och lyssna till vad Han har att säga. Att komma till Jesus och säga: Du vet allt, du vet att jag älskar dig!

*

*

Efter mötet cyklade vi hem igen. Hemma på köksbordet stod en halv kladdkaka och väntade på oss. Perfekt!

*

*
Nu mår jag bra. Lite ont i vänstra benet och i korsryggen. Lite trött. Lite orolig inför morgondagen när jag ska jobba med en ny tjej i Storvreta.

Men samtidigt mycket välsignad. Mycket lycklig. Och mycket älskad av min Fader Konungen!

*

Måste fråga om jag kan få ett par nya byxor från jobbet imorgon. Det blev ett hål på de andra...

Om det finns något som jag inte tycker om så är det slaskiga, regninga, blåsiga höstdagar... Igår skulle jag och Frida gå in till stan och träffa Caroline efter att hon slutat jobba. Det regnade när vi började gå, men vi var nog ändå på ganska gott humör. Fridas paraply är dock inte i skick för att skydda mot regn längre, så Frida var tvungen att kämpa för att hålla det på plats hela tiden. När vi hade gått 500 meter var min högra fot genomblöt... Jag kände hur vattnet sipprade mellan tårna. Fridas fötter började också känna av vatten och kyla. Vi träffade Caroline, åt vid McDonald's och innan vi gick därifrån tryckte jag in diverse servetter och pommes frites lådor i min sko... Okejm jag är konstig jag erkänner det, men jag trodde det skulle hjälpa.... Det gjorde det inte. Tur nog har jag världens bästa storasyster, som lånade lite pengar till mig och Frida så att vi kunde ta bussen hem till Gränby. Vilken lyx!

När vi klampade in i lägenheten var vi kalla och blöta och just då tyckte vi verkligen illa om hösten....!

Idag däremot är det underbart väder. Och nu känns hösten inte alls lika jobbig!

*

Idag börjar jag jobba först halv ett. Steg upp strax efter klockan åtta och cyklade in till kontoret redan klockan nio i morse för att hämta lite nycklar och fixa några saker. Cyklade sedan hem igen, kokade en kopp kaffe och avnjöt den framför datorn. Har också hunnit lägga upp en sticksöm och har stickat ca 2 cm av en vantmudd.

Det här blir nog en bra sag tror jag!

But at midnight Paul and Silas were praying and singing hymns to God, and the prisoners were listening to them. Suddenly there was a great eathquake, so that the foundations of the prison were shaken: and imediately all the doors were opened and everyone's chains were loosed.

Acts 16:25-26

*

At about midnight, when all is dark, I call unto the Lord. He hears my cry and He comes to my rescue. He opens the doors and He breaks all my chains.

Alarmet ringde klockan kvart i åtta i morse. Jag noterade genast att det var soligt ute idag också. Underbart. Och det var tre timmar tills jag skulle börja jobba. Så jag sträckte mig efter en bok som låg bredvid sängen och började läsa. Efter en stund kändes ögonlocken så tunga och jag gav efter för sömnen som ville att jag återvända till drömmarna en liten stund till. Jag slumrade till och befann mig på gränsen mellan sömn och vaket tillstånd. Jag var medveten om att Lina gjorde sig i ordning i lägenheten och när hon ropade hejdå och smällde igen dörren steg jag upp.

Jag tassade runt i lägenheten som badade i solljus. Jag gjorde kaffe och satte på en Hillsong skiva. La på datorn och kollade min facebook. Satte mig ner med kaffe koppen och en ostmacka. Såg ut över Gränby parken där några hundrar var ute på morgonpromenad.

*

En underbar morgon.

Tog sedan så småning om på mig mina arbetskläder och gick ut till cykeln och cyklade in till stan. Redo för en ny dag på jobbet.

När jag vaknade i morse var det soligt. En solig söndag i september, kan det bli bättre?!

Jag och Frida bestämde oss för att gå till kyrkan. Det var varmt och skönt, men visst kändes det att sommaren nu är förbi och hösten är på ingång.

*

*

Det var mycket folk i kyrkan idag. Även det är ett tecken på att hösten nu är här. Under sommaren har det varit lite glesare med folk i kyrkbänkarna. Men nu återvänder alla från sina sommarstugor, bibelskoleleverna strömmar in från när och fjärran och studenterna kommer tillbaka till sin studiestad.

Jag tycker om hösten. Inte bara för att det är så oerhört vackert och mysigt då, utan också för hösten är en tid när man börjar om på nytt. Människorna återvänder, rutinerna kommer tillbaka, man planerar och drömmer.

*

*
Jag önskar att det skall bli en lång och vacker höst i år...!

"Glöm inte att visa gästfrihet, ty genom gästfrihet har somliga fått änglar till gäster utan att veta om det."

Hebr 13:2

Hej alla vänner och andra personer som läser detta!

Skulle inte du kunna göra mej en tjänst?! Jag vet inte om det går att se hur många som läser den här bloggen, åtminstone har jag inte hittat den funktionen. Så därför tycker jag att det skulle vara jätteskoj om alla som läser det här kunde skriva ner en liten kommentar, bara så jag får se vilka som är mina läsare!

*

Vill för övrigt bara meddela att jag har fått jobb! Efter månader av arbetsansökningar och cvn, så nappade det äntligen! Så nu har jag börjat, eller egentligen fortsatt, min karriär som städerska!

Jag har inget emot att städa, så jag trivs bra på mitt nya jobb! Men mina ben mår inte så bra. Igår städade jag nämligen trapphus i 5 timmar. Och inte bara var jag tvungen att springa upp och ner i trapporna, utan jag torkade av listerna så jag satt på huk och arbetade. Idag har jag träningsvärk. Otrolig träningsvärk. Men det går över och vad är väl bättre än att kombinera jobb och work out?!

*

Vi har gäster i lägenheten resten av veckan. Pappa har varit här sen i måndags och idag på eftermiddan kom Sofie och Andreas hit. Vi tjejer sover i vardagsrummet/Fridas rum; Frida i sin säng, Sofie i tältsängen och jag på luftmadrass. Andreas och pappa har lyxen att få egna rum! Imorgon har jag ledigt, så istället för att städa blir det Botaniska trädgården, slottet och domkyrkan.

Go'natt, sovgott, dröm sött.

So small, yet still so proud.

At night before she dreams she looks into the clouds.

A high flyer's what I want to be.

Seems they won't let me, says I'm to small.

I don't feel small at all.

Break my dreams, that's what they'll do.

Well I'm going to run away and learn to fly like you.

I'm going to go so high and swoop so low.

You can't bring me down.

*

Little angel, you got to learn to fly.

Get up and earn your wings tonight.

Little angel, just look in my eyes.

Get up and earn your wings tonight.

*

Broken angel, you got to learn to fly.

"Just då kom min fader konungen gående tillsammans med rosengårdsmästaren, som var Jum-Jums far. Och plötsligt blev jag lite ängslig, att min fader konungen inte skulle tycka om att jag satt där och åt och skrattade så högt. För då visste jag ännu inte, hur god min fader konungen var och hur han tyckte om mig vad än jag gjorde och hur gärna han ville att jag skulle skratta.
Min fader konungen stannade, när han fick se mig.
- Mio, min Mio, sitter du här och skrattar, sa han.
- Ja, ursäkta, sa jag, för jag tänkte att min fader konungen kanske tyckte lika illa om att man skrattade högt som farbror Sixten och tant Edla gjorde.
- Skratta mer, sa min fader konungen. Sedan vände han sig till rosenmästaren och sa något märkvärdigt.
- Jag tycker om fågelsången, sa han. Jag tycker om musiken från mina silverpopplar. Men mest tycker jag om att höra min son skratta i rosengården.
Då förstod jag för första gången, att jag aldrig behövde vara rädd för min fader konungen, att vad jag än gjorde, skulle han se på mig med så där vänliga ögon som han gjorde nu..."

*

Det är en sån Gud som jag tror på....

Min Fader Konungen älskar att höra mig skratta.

Förra veckan var det Europakonferens vid Livets Ord. Människor i tusentals samlades för att höra Guds Ord predikas och att träffa vänner.

*

Varje förmiddag spenderade jag på barnmöten tillsammans med mina Lördagskulbarn. Och efter barnmötena fick barnen roa sig på festivalområdet i ca två timmar och då var vi där med dem och såg på när de åkte karusell, hoppade studsmatta och gjorde andra roliga saker.

*

*

Eftermiddagsmötena prioriterade jag bort varje dag förutom en. Jag kände mig alltid ganska sliten efter fyra intensiva timmar med barnen, och det kändes skönt att cykla hem och ta det lugnt några timmar innan kvällsmötet.

*

Kvällsmötena började halv åtta varje kväll och då var jag och Frida alltid på plats. Visserligen var vi alltid ganska sena. Inte så sena att mötet hade hunnit börja (även om det faktiskt hände en dag också...), utan bara så sena att det inte fanns några lediga platser nere i kyrksalen. Istället fick vi gå upp på läktaren och leta platser. Det dumma med det var att det alltid var så fruktansvärt varmt där uppe, och så såg man ju inte alltid så bra heller. Men vi hörde ju bra i alla fall. Mötena var väldigt bra. Speciellt de med Kong Hee. Jag tycker väldigt mycket om honom. Hans undervisning är alltid rak och enkel, och väldigt praktisk. Och så var ju Reuben Morgan med en kväll och en annan var Carola där. Underbara människor, båda två! Speciellt roligt var det att lyssna till Carola. Hon är så äkta och ärlig. Och jag beundrar henne verkligen.

*

*

Efter mötena stannade vi alltid kvar nån timme. Två kvällar stod jag i bibelskolemontern och gjorde reklam för världens bästa bibelskola (enligt mig i alla fall!). En kväll hade Simon och Frank Åhdal en konsert. Jag var inte med på hela, men det jag hörde var bra. Förutom allt som hände så fick man ju också träffa alla vänner. Det var så roligt att få träffa alla fd klasskamrater och andra vänner som man inte träffat på hela sommaren.

*

Hela veckan var underbar, men väldigt intensiv. Jag fick mycket och jag fick också vara med och ge ut. Jag blev välsignad och fick också möjligheten att välsigna. (Jag älskar när Gud använder lilla mig till att välsigna andra människor! Jag blir alldeles varm i hjärtat. Och jag känner: det är så här det ska vara!)

*

Lilla vackra underbara Ani.

Hon var ett charmtroll och en liten prinsessa.

Jag träffade henne i Zugdidi, Georgien, och spenderade 9 dagar tillsammans med henne. Varje dag kom hon och hälsade på i huset där vi bodde. Tillförst var hon lite blyg, men efter ett tag blev vi vänner. Hon insåg ganska snart att jag inte förstod georgiska, men hon var väldigt tålmodig och försökte prata långsamt så jag skulle förstå. Det hjälpte inte...! Trots att vi inte kunde prata med varandra kom vi ändå bra överens. Ibland kunde jag bara sitta och se på henne när hon lekte. Hon var så vacker.

*

Men så händer något som inte får hända. Något som inte skulle hända. Något går fel under en bilfärd i Kutaisi. Och lilla underbara, alltid leende Ani flyger hjälplös ut genom bilfönstret.

Samtidigt som hennes lilla kropp slås mot marken och hon tar sitt sista andetag här på jorden fångar hennes himmelska Fader upp henne i sina armar. Nu är hon hemma hos honom. Nu kan inget ont nå henne längre.

*

Lilla Ani, ibland känns livet så orättvist. Ditt liv hann knappt ens börja. Det är svårt för oss som är kvar att förstå. Svårt att förstå att någon så vacker, så oskuldsfull, så full av liv och glädje inte finns kvar hos oss längre. Du hade ju hela livet framför dig. Du hade så mycket kvar att ge. Du var en sån välsignelse för din mamma och pappa, ja, för alla som kände dig.

*

Lilla Ani, vi förstår inte. Jag förstår inte.

Men jag tackar Gud för de undebara dagar jag fick tillsammans med dig. Och jag ber att Gud ska ta hand om dina föräldrar, och alla andra som älskade dig så mycket och som nu saknar dig så oerhört mycket.

*

Vi kommer att träffas igen, Ani!

(Ani och hennes pappa Zviadi, mars 2007)

Det är sent en natt. Jag och Elin är på väg hem från mammas. Inne i bilen ljuder Casting crowns ur högtalarna, men utanför bilen är allt så tyst och stilla. Inte en människa syns till, inte en bil.

-Titta Elin, utbrister jag nästan barnsligt entusiastiskt, älvor!

Och visst är det älvor. Tunna, nästan genomskinliga älvor som sakta stiger upp ur vattnet. De dansar på den spegelblanka vattenytan. De dansar ut över ängarna. De dansar i den ljusa sommarnatten. Hela ängen är full av älvor...

*