*

Lilla vackra underbara Ani.

Hon var ett charmtroll och en liten prinsessa.

Jag träffade henne i Zugdidi, Georgien, och spenderade 9 dagar tillsammans med henne. Varje dag kom hon och hälsade på i huset där vi bodde. Tillförst var hon lite blyg, men efter ett tag blev vi vänner. Hon insåg ganska snart att jag inte förstod georgiska, men hon var väldigt tålmodig och försökte prata långsamt så jag skulle förstå. Det hjälpte inte...! Trots att vi inte kunde prata med varandra kom vi ändå bra överens. Ibland kunde jag bara sitta och se på henne när hon lekte. Hon var så vacker.

*

Men så händer något som inte får hända. Något som inte skulle hända. Något går fel under en bilfärd i Kutaisi. Och lilla underbara, alltid leende Ani flyger hjälplös ut genom bilfönstret.

Samtidigt som hennes lilla kropp slås mot marken och hon tar sitt sista andetag här på jorden fångar hennes himmelska Fader upp henne i sina armar. Nu är hon hemma hos honom. Nu kan inget ont nå henne längre.

*

Lilla Ani, ibland känns livet så orättvist. Ditt liv hann knappt ens börja. Det är svårt för oss som är kvar att förstå. Svårt att förstå att någon så vacker, så oskuldsfull, så full av liv och glädje inte finns kvar hos oss längre. Du hade ju hela livet framför dig. Du hade så mycket kvar att ge. Du var en sån välsignelse för din mamma och pappa, ja, för alla som kände dig.

*

Lilla Ani, vi förstår inte. Jag förstår inte.

Men jag tackar Gud för de undebara dagar jag fick tillsammans med dig. Och jag ber att Gud ska ta hand om dina föräldrar, och alla andra som älskade dig så mycket och som nu saknar dig så oerhört mycket.

*

Vi kommer att träffas igen, Ani!

(Ani och hennes pappa Zviadi, mars 2007)