Söndagkväll. Ännu en trevlig helg går mot sitt slut.

*
I fredags var Caroline in till stan och när hon hoppade på Upptåget och åkte iväg hemåt, följde jag med. Jag skulle betala kontant på tåget, men tågvärden hann aldrig fram till mig pga att det var så fullt på tåget. Så jag fick åka gratis! Vilken trevlig överraskning och en bra start på helgen!

*
Kvällen spenderades i soffan framför TVn. Lev utan TV i några år och du kommer att förstå den tillfredsställande känslan som sköljde över mig i fredags när jag satt där i Carolines soffa med fjärrkontrollen i min hand. Satt där i nio timmar i sträck... Klockan 3 stängde jag av TVn och la mig tillrätta i bäddsoffan, då hade Caroline redan varit i säng i ett par timmar.

*

Vaknade sju timmar senare när Caroline började gå runt i vardagsrummet och pratade om att tvätta fönster. Insåg att det var tecknet för mig att gå upp. Medan syrran satte igång med att storstäda vardagsrummet och hallen tog jag en lång och varm dusch. (kommentar till de som har upplevt Carolines dusch: hon har fixat den nu! vattnet sprutar bara åt ett håll!) Efter duschen dök Frida upp. Alla tre systrna gick och pantade Carolines flaskförråd. Vi fick 80 kr! För det köpte vi wienerbröd, sallad och potatis. Vi avnjöt fika och gick sedan ut på långpromenad i det vackra höstvädret.

*

(jag var förstås tvungen att springa upp dit...!)

*

Nästan två timmar senare återvände vi till lägenheten och Caroline och Frida började göra mat.

*

Jag höll mig mest ur vägen och gjorde andra saker, så som att dansa till keltisk musik i vardagsrummet, fotografera onödiga saker och försöka memorera lite Shakespeare.

*

*

Lördagens meny:

Huvudrätt: Ugnsstek, klyftpotatis, gräddsås och en sallad.

Efterrätt: mangosorbet och kaffe

*
Efter maten började jag och Frida söka oss hemåt. Väl hemme i Gränby väntade Lina på oss med två kladdkakor. Frida och jag fräschade till oss, sedan tog vi kladdkakorna och ett glasspaket och så spatserade vi alla tre över till Almqvistgatan där Gustav och Sergej hade fest. Lägenheten var full med folk när vi anlände. Vi stannade nån timme men drog oss sedan tillbaka till vår lägenhet för efterfest. Charlotte och Laila kom över och såg film.

*

Idag började vi dagen med gudstjänst. Det var pastor Ulf som predikade och det var ett jättebra möte. Efter gudstjänsten bjöd Lina över Stefan på mat och tillsammans gjorde vi ris-kyckling-wokade grönsaker- cashewnötter-gratäng och kladdkaka med glass till efterrätt. Jag försökte att inte äta allt för mycket för klockan 18 cyklade jag nämligen iväg till Amazing Thai där alla Lördagskul-läger-ledare bjöds på buffé av församlingen. Vi var 21 glada människor som träffades och mumsade i oss en massa gott.

*

Och nu börjar helgen gå mot sitt slut. Framför ligger en intensiv vecka. Men den inleds i alla fall med en sovmorgon imorgon. Och det tänker jag njuta av! Det är inte varje dag jag får sova till klockan åtta...!

Visst är det konstigt hur en dag kan växla från att ha varit riktigt bra till att helt gå i botten... och sen stegvist bli bättre igen, tur nog.

*

Dagen började bra hos en ny kund. Kunden var jättetrevlig och visade mig runt i huset, meddelade att det fanns kaffe till mig i termosen och åkte sedan till jobbet och lät mig städa i fred. Det gick hur bra som helst. Hann till och med ta en 2 ½ minuters paus där jag drack kaffe, ur muggen kunden ställt fram till mig.

*

När jag var klar hämtade en kollega mig och vi åkte till Sunnersta. Vi tog en snabb lunchpaus utanför Coop och åkte sedan till en ny kund. Där började allt bra. Men sen gick det bara utför... Vi skulle storstäda och tiden räckte inte till. Detta borde inte ha varit något större problem, men kunden tyckte att det var det. Och blev arg... och lät det gå ut över mig. Finns det något som får mig att må dåligt, få ont i magen, bli gråtfärdig och bara bli fruktansvärd obekväm så är det när någon blir arg och besviken på mig. Jag försökte dock att ta det med ro och vara proffsig. Kunden lugnade så småningom ner sig och jag och Franziska åkte därifrån.

*

I bilen hade Franziska peptalk med mig och vi kände båda två att vi gjort vårt bästa. Vi hade inte slöat, vi hade varit noggranna med det vi gjorde och tiden hade helt enkelt inte räckt till.

*

När jag cykalde i väg från kontoret var jag ganska deppig. Men det var soligt och fint och jag försökte njuta av den varma höstdagen. Mina tankar höll på att skriva en blogg om vardagskärlek. (jag skriver många flera bloggar i mina tankar än de få som publiceras här...)

*

När jag skulle korsa Torkelsgatan var jag noga med att kolla så att inga bilar kom. Övervägde en sekund att hoppa av cykeln och gå över vägen, men valde att inte göra det. Istället trampade jag på. Halvvägs över vägen slant min fot på pedalen och jag försökte febrilt kämpa för att inte tappa balansen. Jag måste ha sett knäpp ut! Och till ingen nytta... med buller och bång, eller en duns dråsade jag i marken. Låg där och sprattlade som en skalbagge på rygg. Pinsamt... och ont gjorde det. En gammal farbror och en kvinna på sin cykel frågade om allt gick bra. Tårögd, lite chockad och fruktansvärt generad steg jag upp och svarade att allt vat okej. Hoppade sedan snabbt upp på cykeln igen och trampade vidare, med ett knä som sved och med känslan: nu får det väl ändå räcka med eländet...

*

*

Hemma väntade Frida och Lina. Jag ville helst krypa ner i sängen och sova resten av dan. Men de gjorde mat och Frida bakade en kladdkaka för att muntra upp mig. Sedan gjorde vi oss klara och cyklade iväg till lovsångsgudstjänsten vid Livets Ord.

*

Efter en omtumlande och kaotisk dag kan det väl inte finnas något bättre än att söka Herrens ansikte och bara vara nära Honom. Att göra som Maria och sätta sig vid Jesu fötter och lyssna till vad Han har att säga. Att komma till Jesus och säga: Du vet allt, du vet att jag älskar dig!

*

*

Efter mötet cyklade vi hem igen. Hemma på köksbordet stod en halv kladdkaka och väntade på oss. Perfekt!

*

*
Nu mår jag bra. Lite ont i vänstra benet och i korsryggen. Lite trött. Lite orolig inför morgondagen när jag ska jobba med en ny tjej i Storvreta.

Men samtidigt mycket välsignad. Mycket lycklig. Och mycket älskad av min Fader Konungen!

*

Måste fråga om jag kan få ett par nya byxor från jobbet imorgon. Det blev ett hål på de andra...

Om det finns något som jag inte tycker om så är det slaskiga, regninga, blåsiga höstdagar... Igår skulle jag och Frida gå in till stan och träffa Caroline efter att hon slutat jobba. Det regnade när vi började gå, men vi var nog ändå på ganska gott humör. Fridas paraply är dock inte i skick för att skydda mot regn längre, så Frida var tvungen att kämpa för att hålla det på plats hela tiden. När vi hade gått 500 meter var min högra fot genomblöt... Jag kände hur vattnet sipprade mellan tårna. Fridas fötter började också känna av vatten och kyla. Vi träffade Caroline, åt vid McDonald's och innan vi gick därifrån tryckte jag in diverse servetter och pommes frites lådor i min sko... Okejm jag är konstig jag erkänner det, men jag trodde det skulle hjälpa.... Det gjorde det inte. Tur nog har jag världens bästa storasyster, som lånade lite pengar till mig och Frida så att vi kunde ta bussen hem till Gränby. Vilken lyx!

När vi klampade in i lägenheten var vi kalla och blöta och just då tyckte vi verkligen illa om hösten....!

Idag däremot är det underbart väder. Och nu känns hösten inte alls lika jobbig!

*

Idag börjar jag jobba först halv ett. Steg upp strax efter klockan åtta och cyklade in till kontoret redan klockan nio i morse för att hämta lite nycklar och fixa några saker. Cyklade sedan hem igen, kokade en kopp kaffe och avnjöt den framför datorn. Har också hunnit lägga upp en sticksöm och har stickat ca 2 cm av en vantmudd.

Det här blir nog en bra sag tror jag!

But at midnight Paul and Silas were praying and singing hymns to God, and the prisoners were listening to them. Suddenly there was a great eathquake, so that the foundations of the prison were shaken: and imediately all the doors were opened and everyone's chains were loosed.

Acts 16:25-26

*

At about midnight, when all is dark, I call unto the Lord. He hears my cry and He comes to my rescue. He opens the doors and He breaks all my chains.

Alarmet ringde klockan kvart i åtta i morse. Jag noterade genast att det var soligt ute idag också. Underbart. Och det var tre timmar tills jag skulle börja jobba. Så jag sträckte mig efter en bok som låg bredvid sängen och började läsa. Efter en stund kändes ögonlocken så tunga och jag gav efter för sömnen som ville att jag återvända till drömmarna en liten stund till. Jag slumrade till och befann mig på gränsen mellan sömn och vaket tillstånd. Jag var medveten om att Lina gjorde sig i ordning i lägenheten och när hon ropade hejdå och smällde igen dörren steg jag upp.

Jag tassade runt i lägenheten som badade i solljus. Jag gjorde kaffe och satte på en Hillsong skiva. La på datorn och kollade min facebook. Satte mig ner med kaffe koppen och en ostmacka. Såg ut över Gränby parken där några hundrar var ute på morgonpromenad.

*

En underbar morgon.

Tog sedan så småning om på mig mina arbetskläder och gick ut till cykeln och cyklade in till stan. Redo för en ny dag på jobbet.

När jag vaknade i morse var det soligt. En solig söndag i september, kan det bli bättre?!

Jag och Frida bestämde oss för att gå till kyrkan. Det var varmt och skönt, men visst kändes det att sommaren nu är förbi och hösten är på ingång.

*

*

Det var mycket folk i kyrkan idag. Även det är ett tecken på att hösten nu är här. Under sommaren har det varit lite glesare med folk i kyrkbänkarna. Men nu återvänder alla från sina sommarstugor, bibelskoleleverna strömmar in från när och fjärran och studenterna kommer tillbaka till sin studiestad.

Jag tycker om hösten. Inte bara för att det är så oerhört vackert och mysigt då, utan också för hösten är en tid när man börjar om på nytt. Människorna återvänder, rutinerna kommer tillbaka, man planerar och drömmer.

*

*
Jag önskar att det skall bli en lång och vacker höst i år...!